My heart start beating
Sitter och har det tråkigt med min webcamera i väntan på att åka på begravning. Tänk att det är tråkigt att vara hemma från skolan?!. Nej det är skönt men just nu är jag lite rastlös. Det kanske man inte ska vara på en sådan här sorglig dag då jag ska ta farväl av Rune, men jag är glad idag. På fel dag kanske, jaja att vara glad ska väl aldrig vara fel. Snart ska jag iallafall träffa min lustiga släkt som bara ses på begravningar så det ska bli en upplevelse för sig! Ha en trevlig helg...
And then come 15
Inte världens vackraste iphonebilder kanske, men men. Idag blev jag väckt med en stor frukost och en mamma som gjorde ett tappert försök med att sjunga en liten visa men jag bad henne att avstå. Som sagt så är det min 15:e födelsedag idag och jag låter riktigt gammal när jag skriver detta, men herregud vad tiden går fort! Det kändes inte alls länge sedan jag sprang ute med galonbyxor med min dagliga "prinsessfläta" hoppande på ryggen. Idag ska jag släppa problemen, vara här i nuet vilket jag är väldigt dålig på. Ta en skön dusch, åka ner till stan med mamma och hoppas på att hitta lite snygga kläder. Ikväll firar jag med god mat och familj, hoppas vädret kan bättra sig lite bara ;)
Why?
Jag som hade en så bra vecka framför mig, talade mig in att gårdagen skulle bli en superbra dag. Allt bara sa emot och det blev inte så bra, jag fick iallafall en god middag. Började må dåligt, igen liksom det var ju typ bara två veckor sedan?!. Allt bara vände så snabbt, sov knappt något så jag fick vara hemma från skolan idag. Mår dock bättre nu och ska snart iväg till skolan och göra prov i engelska. Hoppas att det går som jag vill. Innan det ska jag laga mig lite lunch och lyssna på deppmusik och undra varför det är som det är.
-Det sägs att allting har en mening, vilket säkert är sant. MEN ibland undrar jag vad som är meningen och varför den finns...
-Det sägs att allting har en mening, vilket säkert är sant. MEN ibland undrar jag vad som är meningen och varför den finns...
A LONG TIME AGO
Nu var det ett tag sedan ni såg mig här. Ni vet när allt bara går i en alldeles för snabb takt, och när man inte hinner med det man ska göra. Jag har haft det så ett tag nu, och det är otroligt energikrävande. Tyvär fortsätter det ett tag framöver, men jag hoppas på att hinna och orka skriva här. Det ska inte vara ett måste, men detta är ju min slaskhink där jag spyr ner alla tankar, funderingar och sanningen av det som kallas livet. Jag har fått en nytändning på löpning, eftersom våren är här. Bara springa och springa och släppa allt, tills man inser att man inte orkar mer och stannar, tar några djupa andetag och återvänder hem. Idag tog jag med min springkompis och underbara Emma ut och idag var det riktigt plågsamt. Idag har varit en bra och effektiv dag, snart skall jag iväg till kyrkan.
Jag är inte beredd att gå, inte än
Livets långa väg, den har precis börjat och ändå har jag redan upptäckt så mycket. Det kliar i fingrarna, och jag vet inte vad jag ska göra härnäst. Kalendern är fullbokad, och jag vet inte var jag ska börja. När vi känner oss tomma, var hämtar vi kraften? Var hittar vi motivationen? När människor har spräckt hål på den hemliga atmosfären som bara är min och när jag är trött på att vara förkyld och deppig...
GRATTIS MIN FINA JULIA!
Denna härliga, fina och underbara tonåring fyller 15 år idag. Jag vill önska dig alla hjärtliga gratulationer som finns och att du mår bra där du är idag. Du har all min respekt och du är allt jag vill vara, du är trofast och jag vill krama om dig nu! Jag vill heller aldrig behöva släppa taget om dig, och viska i ditt öra hur mycket du betyder för mig... Grattis till en fin människa som vet vad livet handlar om och en blivande modell!
Du är så fin och vi älskar dig!
Dag 30- Hur jag vill leva mitt liv
Jag, som säkert alla andra i min ålder föreställer sig sina liv i förhand. Vi siktar framåt och undrar hur det är den dagen då vi går upp i altargången, när man får sitt första barn, hur man ska inreda sitt blivande hem osv. Mina kompisar brukar prata om det här dagligen, och jag sitter med i samtalet och reflekterar över vad de säger. En vill satsa på karriären stenhårt och få en liten flicka som hon kan skämma bort, en annan tycker att målet här i livet är att få barn men kan nog först tänka sig att uppleva en modellkarriär, och den tredje vill flytta utomlands. Jag är säker på att deras mål kommer att uppfyllas, om de verkligen vill.
Varje gång de pratar, brukar jag sitta och le lite försiktigt och inte vara särskilt aktiv i samtalen. Jag tror på att det är bra att se framåt, men jag vill leva just nu. Jag är just nu i en period där jag inte vet någonting, jag är väldigt osäker, jag oroar mig något otroligt och jag vet inte vart jag vill komma, men jag vill framåt. Därför uttalar jag mig inte om hur jag vill leva, för att jag vet ingenting.
Det jag vet just nu om hur jag vill leva är att jag vill vara riktigt lycklig, det är mitt första mål. Jag vill bli en ödmjukare person och mer trygg i mig själv för att kunna ge mer av mig själv, och jag vill sluta med att bara lyssna på mig själv. Jag vill även resa mycket, se olika platser som sitter kvar i minnet. Jag vill bo i ett fint hus, men det är inte det viktigaste och om jag inte kan få egna barn ska jag adoptera en kinesunge. Jag vill inte bli lärare, men jag är öppen för de flesta yrken. Jag vill se tillbaka på mitt liv när jag är pensionär och vara nöjd, inte ångra, och jag vill drömma mig bort och inte behöva tänka på konsekvenser av det jag gör hela tiden.
Dag 27- Mina syskon
För er som inte vet så har jag en storebror som heter Robert, som är arton men snart nitton år gammal. Han har alltid varit förälskad i bilar, ända sedan han var liten backade han bilar. Han tog körkort två dagar efter att han fyllt arton och idag arbetar han som timanställd på Audi. Robert och jag var väldigt tajta när vi var mindre, det skiljer ändå fyra år på oss och idag vi har två olika liv. Vi har fortfarande en bra kontakt, men vi har glidit isär en liten bit. Det är inte ofta vi "ses" och umgås på riktigt, vi har våra stunder då vi pratar skit om våra föräldrar och saker som vi inte tycker om, och vår underliga tillvaro. Han är en underbar ungdom som borde vara killmodell för att han ser så bra ut (missförstå mig inte), hans blivande flickvän kommer att vara lyckligt lottad. Jag önskar honom det bästa livet han kan få, han kommer att lyckas och jag hoppas att vi alltid kommer att ha en bra kontakt. Mina föräldrar har nämligen inte jättebra kontakt med sina syskon eftersom de bor i olika städer och länder, jag vill inte ha det så!
Dag 26- En bild som gör mig glad
Åh jag har hur många som helst, jag skulle vilja lägga upp alla bilder på mina tjejer. På bilderna ser ni när mina tjejer var hemma på födelsedagsmiddag hos mig och hade det jättebra. På andra bilden är det två av de människorna som betyder mest i mitt liv!
Dag 25- Senaste lyssnade låten
Up - James Morrison och Jessie J
Jo jag halkar in på artister och lyssnar hela album, det kan vara allt från Coldplay, Rihanna, och ja egentligen vilken musik som helst, nu somsagt tycker jag att Jessie J är bra att lyssna på men om ni frågar mig om en vecka har jag någon annan eftersom jag är så himla blandad med musik. Up är iallafall en jättefin låt som jag tycker att ni borde lyssna på! Nu borde jag fixa det sista till mitt arbete på fredag, men min brors dator är inte hemma och det är på den vi har Word, så det känns inte jättebra. Måste även koreografera eftersom jag börjar med min dans på söndag för småtjejerna. 
Love it a lot
Dag 24- En gammal bild på dig själv
Bild från årskurs ett och jag lyckades blunda så fint på bilden och jag tycker det ser ut som om jag ska lyfta upp till himmelen eller liknande, haha. En liten Anna på bild helt enkelt, ni ser även Heddas fina ögon och lugg på bilden. Idag har det varit en händelsefulldag, men nu ska jag snart äta hoppas jag och sedan bada. Inget plugg idag heller!
Dag 22 - Detta finns i min väska
Bilderna är från weheartit, woow vad jag älskar den sidan!
Bra nödlösning när jag själv inte har några bilder, stygg som jag är. Det som alltid finns i min väska är en burk vacellin till mitt rivjärn till läppar, oftast skolböcker, bindor, skit som ligger på botten och jag kommer inte på mycket mer. Vilket bra svar jag gav eller hur? Idag har jag varit flitig, riktigt flitig faktist. Gjort färdigt min hemska uppgift som ska vara inne nästa vecka på fredag. Skönt att ha det gjort. Jag fick också världens snilleblixt idag och det som jag tidigare har gjort två uppgift på en timme gjorde klart hela kapitlet och vi har prov vecka 10. DET KÄNNS SÅ BRA!
Idag har jag fått göra tårtor, wiiiih vad kul fast jag var ju inget om man jämför med min kära konditor kompis som gjorde 4 tårtor under tiden jag gjorde en. Imorgon är sista dagen och det är både tråkigt och bra känner jag. INGEN disk på två veckor på ett café måste vara reckord. Min handledare sa att det var inte det praoen handlade om så jag får bara tacka och ta emot.
Skridskor
Hallu, proppmätt sitter jag här efter allt vad som har slinkit ned i min mage ikväll. Usch känner att jag vill spy och träna typ nu haha. Får köra dubbelpass imorgon... Idag har jag iallafall träffat Hedda och Emma, vi spelade riktiga alfapet, inte på mobiltelefoner. Åkte skridskor och det var ett riktigt bra tag sen så det var mycket roligt, och pratade en hel del. Kvällen kommer att bestå utav ett bad, för jag är så otroligt frusen och Grey's Anatomy. Hade en helt underbar kväll igår, älskar mina tjejer otroligt mycket! Vid två någon gång gick dem så det blev en lång men mycket rolig kväll. Förstår inte att vi aldrig kan sluta tjattra, vi är särskilt duktiga på natten då alla är så trötta.
google
Dag 19- Det här får mig att må bättre
Denna var mycket lätt. Svaret på frågan är självklart TRÄNING! Jag älskar när man utmanar sig själv för att gå över gränsen på sin kapacitet, att ta de sista krafterna och ta i. Jag älskar träning i alla former, löpning, aerobics, skivstång, intervallträning, gympa, dans och allt vad man kan komma åt, förutom ORIENTERING som gör mig totalt galen och jag tycker inte att den sporten borde existera över huvud taget. Pröva att ta dig ur soffan några gånger i veckan för att rensa hjärnan från allt pluggeri och allt annat och utmana dig själv. Utveckla endorfiner, bli gladare, piggare och mer vältränad. Att tänka bort mjölksyran och känna att man är nöjd efteråt är inte helt fel. Det finns nästan bara positivt med träning och det får mig att må så mycket bättre. Dock vet jag att det inte ska gå överstyr, då blir det farligt och det tänket är inte alls roligt vill jag lova er. MEN om man tränar mycket, äter mycket och vilar mycket så brukar det gå perfekt med tre gånger i veckan.
Dag 18 - Bästa sommaren
Jag älskar sommaren, det är liksom det man lever för. Inte så tragiskt men det är det man går och väntar på. Ledighet, gröna backar och förhoppningsvis sol. Jag kan inte välja en sommar, för att jag har underbara minnen från alla somrar. När jag var liten åkte vi alltid en vecka kring medelhavet, rhodos, kreta, teneriffa,mallorca, gran canaria och vad man kan tänkas komma runt om där och det var fantastiskt skönt och sånna resor är ju underbara i sig. Nu när jag och min bror växt upp lite vill vi komma lite längre och därför blir det USA i år, så det kommer nog bli ett grymt sommarminne för det är något man måste bösöka i sitt liv någon gång för att förstå tror jag. Jag längtar dit, men det är en sporre så att man ska orka plugga och göra jobbiga saker. I somras var jag i Tyskland också som var helt otroligt, med Emma och ett annat skönt gäng. Men nu är det snö ute och jag borde ta tag i plugget så vi höres!
Dag 17 - Detta har förändrat mig.
Denna var svår, men jag tror att jag vet något faktist!
När jag började högstadiet blev jag en helt annan person. Det var dags att göra ett bra intryck, vilket inte var särskilt svårt i min klass. Det var inte längre "som vanligt", det vanliga blev något nytt vanligt och skolan hade helt plötsligt blivit det viktigaste i mitt liv. Jag insåg att jag bygger min framtid här och jag började att förstå det först nu i åttonde klass och jag blev mer sårbar. Jag fick andra värderingar och jag fick en helt ny syn på livet. Man var tvungen att växa upp fort och ta mer ansvar. Livet kunde bli jobbigt och det hade man inte känt riktigt innan. Det var tid att börja planera, och jag hade inte förstått innebörden av det ordet innan. Jag är otroligt glad över att bakslaget kom, med det menar jag att det var bra att man började tänka på ett nytt sätt. Jag kunde inte längre göra det som var självklart och jag fick se att jag var kapabel till mer än vad jag trodde. Träning blev en stor del i mitt liv och jag är väldigt tacksam över det för att jag mår otroligt bra av det. Men jag är nu tvungen att tänka ett steg före hela tiden och hjärnan måste hos mig iallafall ta ett varv till innan jag gör ett beslut och jag är inte så "desperat" längre. Högstadiet förändrade mig både till det posetiva och det negativa och jag tror att denna tiden är viktig för att nu har jag börjat förstå att livet inte alltid är en dans på rosor och att man inte kan förlita allt på sina föräldrar längre.
När jag började högstadiet blev jag en helt annan person. Det var dags att göra ett bra intryck, vilket inte var särskilt svårt i min klass. Det var inte längre "som vanligt", det vanliga blev något nytt vanligt och skolan hade helt plötsligt blivit det viktigaste i mitt liv. Jag insåg att jag bygger min framtid här och jag började att förstå det först nu i åttonde klass och jag blev mer sårbar. Jag fick andra värderingar och jag fick en helt ny syn på livet. Man var tvungen att växa upp fort och ta mer ansvar. Livet kunde bli jobbigt och det hade man inte känt riktigt innan. Det var tid att börja planera, och jag hade inte förstått innebörden av det ordet innan. Jag är otroligt glad över att bakslaget kom, med det menar jag att det var bra att man började tänka på ett nytt sätt. Jag kunde inte längre göra det som var självklart och jag fick se att jag var kapabel till mer än vad jag trodde. Träning blev en stor del i mitt liv och jag är väldigt tacksam över det för att jag mår otroligt bra av det. Men jag är nu tvungen att tänka ett steg före hela tiden och hjärnan måste hos mig iallafall ta ett varv till innan jag gör ett beslut och jag är inte så "desperat" längre. Högstadiet förändrade mig både till det posetiva och det negativa och jag tror att denna tiden är viktig för att nu har jag börjat förstå att livet inte alltid är en dans på rosor och att man inte kan förlita allt på sina föräldrar längre.
Dag 16 - Bloggar jag kollar varje dag.
www.twisterklister.blogg.se - min fina vän Emma som skriver om sitt liv.
www.johannaslifestyle.blogg.se - Johanna som ni säkert känner igen, som jag önskar att ni kände. Iallafall hennes blogg och den är bra.
www.moawahlander.blogg.se - Moas blogg där hon skriver om allt mellan himmel och jord.
www.stylebyelinm.blogg.se - Det går lite trögt här nu, men när hon väl skriver så blir jag inspirerad.
www.photoblogbybella.blogg.se - Bella, roliga Bellas blogg hittar ni här.
www.emmasofia.blogg.se - denna blev visst lila, men Emma T:s blogg hittar ni där.
www.ouryoungdays.blogg.se - tre tjejer som driver denna blogg och tar hur sjukt fina bilder som helst som man blir helt lycklig över.
www.chloeschuterman.chic.se/ - bara för att läsa om hur en trettonårings overkliga liv kan se ut.
http://minbebis.com/blogg/barbamamman/- för att läsa om hur ett liv med många barn kan se ut.
Jag gillar allihoppa och försöker kolla dem dagligen, men sen finns det flera som jag kollar ibland!
www.johannaslifestyle.blogg.se - Johanna som ni säkert känner igen, som jag önskar att ni kände. Iallafall hennes blogg och den är bra.
www.moawahlander.blogg.se - Moas blogg där hon skriver om allt mellan himmel och jord.
www.stylebyelinm.blogg.se - Det går lite trögt här nu, men när hon väl skriver så blir jag inspirerad.
www.photoblogbybella.blogg.se - Bella, roliga Bellas blogg hittar ni här.
www.emmasofia.blogg.se - denna blev visst lila, men Emma T:s blogg hittar ni där.
www.ouryoungdays.blogg.se - tre tjejer som driver denna blogg och tar hur sjukt fina bilder som helst som man blir helt lycklig över.
www.chloeschuterman.chic.se/ - bara för att läsa om hur en trettonårings overkliga liv kan se ut.
http://minbebis.com/blogg/barbamamman/- för att läsa om hur ett liv med många barn kan se ut.
Jag gillar allihoppa och försöker kolla dem dagligen, men sen finns det flera som jag kollar ibland!
Dag 15 - Mina 5 starka och svaga sidor
Mina 5 starka sidor:
- Det är inte ofta jag ger upp.
- Jag får ofta höra att jag är ambitiös.
- Jag tänker gärna till en extra gång innan jag öppnar munnen.
- Ibland tycker jag att jag får till mina bloggtexter extra bra, och jag älskar att skriva förövrigt.
- Om jag vill så kan jag genomföra det mesta, för att min vilja går gärna före min hälsa och hjärna ibland.
Mina 5 svaga sidor:
- Jag dömmer personer som jag träffar första gången alldeles för fort.
- Jag svär på tok för mycket.
- Att spendera pengar är alldeles för lätt för mig.
- Jag höjer ofta rösten när jag inte får som jag vill i onödan, istället för att ta saker lugnt och sansat.
Men jag börjar faktist bli bättre på det.
- Mitt självförtroende är inte det bästa, fast det borde det många gånger.
Dag 14 - Hur jag förändrats genom mitt liv.
Jag har tagit kort på kort, så därav den dåliga bilden.
Anna 15 år om 2.5 månader. Förstår ni att jag snart har femton vårar bakom mig?
Inte jag iallafall, och att sitta här och skriva om mitt liv är oerhört svårt. Jag föddes här i Linköping med kolsvart hår och mörkbruna klotögon och jag såg ut som en riktig uzbek. Ganska snabbt senare växte jag upp och blev rödlätt och var inte rädd för någonting. Klättrade i träd, hängde upp och ner och gungade alldeles för högt. Mitt rödlätta hår försvann vid 4års ålder ungefär då jag blev blond och fick en hund som hette Snobben. Flyttade runt 6-års ålder och hittade massa nya vänner och jag var en sådan person som var väldigt lillgammal och trodde att jag hade rätt hela tiden. Jag hatade att gå till fritids och ville gå hem som de stora barnen. I trean hade mitt blonda hår blivit brunt och det var dags att blanda klasser. Jag kom inte i samma klass med två utav mina kompisar och trodde att jag skulle gå under ytan totalt. Men i efterhand så har jag insett att det var väldigt bra eftersom jag lärde känna massa nya kompisar. Hatade min fröken något så hemskt där ett tag och till och med jag tycker att hata är ett hårt ord. Men samma där så var hon hård, men bra i efterhand. Började danshögstadiet och blev plötsligt väldigt blyg bland de 23 andra tjejerna och jobbar med det än idag. Mitt liv i stora drag och om några dagar kommer det något specifikt som har förändrat mig.
Livet är orättvist
Vi ska inte jaga en känsla, utan en person.
Alla personer har nästan någon gång i sitt sagt att livet inte är rättvist tror jag. Jag vet inte om ni då har syftat på att ni inte har den nyaste mobiltelefonen, den snyggaste frisyren eller de högsta betygen. Men det har iallafall jag gjort. Det är så fel och jag kände en sådan skam för det idag. Att känna tillfredsställelse är när man är nöjd med sitt liv och har läget under kontroll, när man tappar den kontrollen så tappar vi också en känsla. Den känslan är oerhört obehaglig och jag tror att vi alla har känt den någon gång. Problemet är att alla personer inte har känt den känslan på riktigt, likaså jag. Att jaga känslan efter att få känna sig nöjd, är fullständigt onödigt. FÖR ATT den känslan kommer aldrig, för att vi kan alltid göra något bättre. Att jaga en person däremot som kan hjälpa dig när du får den obehagliga känslan är något vi borde göra istället. Det är inte rättvist att en flyktingfamilj med sex barn ska få känna den riktigt obehagliga känslan. När de ska förlora någon utav sina föräldrar som har slitit som djur för att få ett uppehålls tillstånd är inte rättvist. Att de ändå kan sitta i en kyrkbänk under minnesstunden och sjunga -"Vi är här samlade tillsammans i vår guds familj, enade står vi här inför dig och vi hyllar dig". Hur kan man vara så stark och stå och hylla någon som har tagit emot sin älskade förälders liv? När jag gick fram och kramade min kära vän började jag att böla, läste ni att det var jag som gjorde det?. För att jag kände mig så otroligt dum över att inte ha insett att vi har varandra och stöttar oss genom den obehagliga känslan. Då spelar det ingen roll om jag har de bästa betygen eller vad det nu kan vara. Då spelar bara personen som får mig att inse det den mest betydande rollen i mitt liv, fast det är hon som har misst sin förälder. Men som egentligen är lyckligare än mig som har förstått vad livet handlar om.
Alla personer har nästan någon gång i sitt sagt att livet inte är rättvist tror jag. Jag vet inte om ni då har syftat på att ni inte har den nyaste mobiltelefonen, den snyggaste frisyren eller de högsta betygen. Men det har iallafall jag gjort. Det är så fel och jag kände en sådan skam för det idag. Att känna tillfredsställelse är när man är nöjd med sitt liv och har läget under kontroll, när man tappar den kontrollen så tappar vi också en känsla. Den känslan är oerhört obehaglig och jag tror att vi alla har känt den någon gång. Problemet är att alla personer inte har känt den känslan på riktigt, likaså jag. Att jaga känslan efter att få känna sig nöjd, är fullständigt onödigt. FÖR ATT den känslan kommer aldrig, för att vi kan alltid göra något bättre. Att jaga en person däremot som kan hjälpa dig när du får den obehagliga känslan är något vi borde göra istället. Det är inte rättvist att en flyktingfamilj med sex barn ska få känna den riktigt obehagliga känslan. När de ska förlora någon utav sina föräldrar som har slitit som djur för att få ett uppehålls tillstånd är inte rättvist. Att de ändå kan sitta i en kyrkbänk under minnesstunden och sjunga -"Vi är här samlade tillsammans i vår guds familj, enade står vi här inför dig och vi hyllar dig". Hur kan man vara så stark och stå och hylla någon som har tagit emot sin älskade förälders liv? När jag gick fram och kramade min kära vän började jag att böla, läste ni att det var jag som gjorde det?. För att jag kände mig så otroligt dum över att inte ha insett att vi har varandra och stöttar oss genom den obehagliga känslan. Då spelar det ingen roll om jag har de bästa betygen eller vad det nu kan vara. Då spelar bara personen som får mig att inse det den mest betydande rollen i mitt liv, fast det är hon som har misst sin förälder. Men som egentligen är lyckligare än mig som har förstått vad livet handlar om.
Dag 13 - Vad betyder en riktig vän för mig?
En riktig vän har jag många och alla mina kompisar är riktiga vänner. Men såklart finns det vänner som jag tycker mer och mindre om och folk jag helst inte delar med mig av mina största hemligheter med. En riktig vän för mig är någon man inte behöver tveka om, bara ring om det behövs. Att ge och ta tycker jag också är jätteviktigt, att båda är med på det. Att peppa varandra och inte ta energi från varandra är en till grej som poppar upp i mitt huvud. JÄTTEVIKTIGT vet jag att det är, någon får inte ta bort ditt självförtroende. Tyvär har jag råkat ut för det och det är supertråkigt och det tar tid att bygga upp igen. Alla mina vänner har sina starka och svaga sidor precis som jag, men när jag skriver detta kommer det upp ett namn i mitt huvud. När jag läser meningen riktig vän kopplar jag direkt ihop den med Julia. Vilken tjej skulle ni veta. Tänk er den snällaste ni känner som har alla andra egenskaper också, så skör och försiktig man blir då men hon är ändå den som kan stå upp mest och mest givmild av alla personer jag känner tror jag.
Dag 12 - Min tro.
Jag tror på kärleken, att det är viktigt att bry sig om varandra och få hjälp från sina medmänniskor. För att de är de enda vi har. Jag tror också på framtiden och tyvär ältar jag för mycket som redan hänt, men jag är mycket dålig på att leva i nuet. Vi ser framåt, men när veckan väl är där längtar vi efter nästa datum. Jag anser att livet är en lång sträcka och man har sina delmål men när man är framme vet vi aldrig. Jag tror på att det är viktigt att ha hjälp på vägen. Endel säger att det är en Gud och andra en Buddha. Någon kanske bara tror på ödet. Jag vet att det finns något som kan hjälpa en, bara man söker det. Jag är kristen, missförstå mig inte. Jag är absolut inte den som lyssnar på vad alla konfaledare säger eller tycker att det är roligt att höra på psalmer. Men det finns något och det är jag hundra procent säker på. Det är inte bara att vi är här utan anledning, vi alla är här med något hopp att tillföra någonting till världen. Det finns människor som inte mår bra alls eller kanske är hemlösa, men jag har fått se en stor förändring hos människor och jag skulle säga att det var en gud. Det är jag dock inte säker på alls, men något liknande finns det. - Sök så skall du finna. Det är så sant och det finns inte bara dåliga gudstjänster, det finns kassa gudstjänster. Präster som man bara känner att det här är så orealistiskt som det kan bli. Men det finns också präster som är så bra, som tar exempel ur riktiga livet och säger helt underbara saker som man blir helt blown away. Ungdoms träffar är ju helt klart bäst, alternativ är en sådan som är underbart bra!
Dag 11 - Jag har senast skrattat åt.
Åh denna är egentligen jätteenkel, men jag har inte haft något garvanfall idag.
Igår däremot träffade jag en läkare och jag vill inte säga att hon som var en ST-läkare var okunnig men något där i närheten.
För er som inte vet så har jag opererat bort en enormt stor knöl vid ena skulderbladet och har också ett enormt stort ärr för att läkarna hade inte alls räknat med att den skulle vara stor som en apelsin. Nu har jag gått till plastikkirurgen och jag går nu på en behandling, sprutar in några sprutor cirka en gång i månaden för att det skall gå ner lite. Om det inte hjälper så kommer jag att få operera mig en gång till. MEN nu kommer jag till saken. Jag fick ett "plåster" att sätta på och det var svindyrt att köpa men det skulle tydligen vara värt det. Hör ni hur stört det låter? Sätt en plastbit på och så ska ditt ärr försvinna. Jag var den som fick sköta hela samtalet och anledningen till detta var att det ger ett tryck. ST-läkare och inte vet att även om jag går med en betongbit på ärret så kommer det inte försvinna och det ska det göra med lite plast. Jag och min pappa skrattade gott och tyckte att hon var enormt oförskämd mot min tidigare läkare och undrar om jag nu skall få stå ut med detta och gå och ta sprutor som dessutom gör ont! Hon gick snacket hett om hemma vid matbordet och hennes funderingar.
Igår däremot träffade jag en läkare och jag vill inte säga att hon som var en ST-läkare var okunnig men något där i närheten.
För er som inte vet så har jag opererat bort en enormt stor knöl vid ena skulderbladet och har också ett enormt stort ärr för att läkarna hade inte alls räknat med att den skulle vara stor som en apelsin. Nu har jag gått till plastikkirurgen och jag går nu på en behandling, sprutar in några sprutor cirka en gång i månaden för att det skall gå ner lite. Om det inte hjälper så kommer jag att få operera mig en gång till. MEN nu kommer jag till saken. Jag fick ett "plåster" att sätta på och det var svindyrt att köpa men det skulle tydligen vara värt det. Hör ni hur stört det låter? Sätt en plastbit på och så ska ditt ärr försvinna. Jag var den som fick sköta hela samtalet och anledningen till detta var att det ger ett tryck. ST-läkare och inte vet att även om jag går med en betongbit på ärret så kommer det inte försvinna och det ska det göra med lite plast. Jag och min pappa skrattade gott och tyckte att hon var enormt oförskämd mot min tidigare läkare och undrar om jag nu skall få stå ut med detta och gå och ta sprutor som dessutom gör ont! Hon gick snacket hett om hemma vid matbordet och hennes funderingar.
Dag 10 - Min första bästis.
Min första bästis var en kille på dagis som hette Alexander och vi umgicks hela tiden.
Vi visste knappt vad kärlek var på den tiden och han var som vilken annan kompis som helst. Jag kommer ihåg att vi satt vid matbordet och höll varandra i händerna under matbordet och fröknarna höll på att dö av vår charm och fångade såklart detta ögonblick med kameran, såklart vet jag inte var det fotot håller hus. Vi träffades också på fritiden och eftersom hans mamma också var ryska pratade de med varandra och han var jättesnäll. När vi slutade i vår femårsgrupp började vi på två olika skolor och vi slutade att umgås. När jag gick i sexan skulle det börja en ny kille i min paralell klass och gissa vem det var? Alexander såklart och vi ville inte veta av varandra, hehe. Det slutade med att vi pratade med varandra några gånger iallafall. Jag vet var han håller hus nu och han kommer säkert ihåg mig också men vi har ingen kontakt idag.
Vi visste knappt vad kärlek var på den tiden och han var som vilken annan kompis som helst. Jag kommer ihåg att vi satt vid matbordet och höll varandra i händerna under matbordet och fröknarna höll på att dö av vår charm och fångade såklart detta ögonblick med kameran, såklart vet jag inte var det fotot håller hus. Vi träffades också på fritiden och eftersom hans mamma också var ryska pratade de med varandra och han var jättesnäll. När vi slutade i vår femårsgrupp började vi på två olika skolor och vi slutade att umgås. När jag gick i sexan skulle det börja en ny kille i min paralell klass och gissa vem det var? Alexander såklart och vi ville inte veta av varandra, hehe. Det slutade med att vi pratade med varandra några gånger iallafall. Jag vet var han håller hus nu och han kommer säkert ihåg mig också men vi har ingen kontakt idag.
Dag 9 - En person jag kan lita på.
Det finns flera personer som jag kan lita på och att välja en är otroligt svårt. I ryttis finns det en kvinna som jag verkligen kan lita på eftersom hon vet endel om mig som inte ni vet. Någon ni kanske känner igen är Emma och hon är en utav dem jag kan lita på. Jag vet faktist inte vad jag skulle ta mig till utan henne och jag hoppas att jag kommer känna henne livet ut. Jag flyttade hit vid 6-års ålder och började på en skola som hette Vidingsjöskolan och på den tiden var det en bra och härlig skola. De andra killarna och tjejerna hade redan börjat i förskolan när jag kom och jag började att vara med Emma då. Hon har alltid varit den tysta och blyga och jag har skrikit rakt ut och visat mig lite för mycket kanske. Vi passade egentligen helt perfekt för varandra eftersom vi var såpass olika. Tiden gick och vi blandade klasser och vips var vi inte i samma klass men fortsatte att umgås. Till högstadiet valde jag att söka dansprofilen och hon började i en annan skola och jag tänkte hur länge ska detta gå?. Jag insåg att det gick fantasiskt bra, eftersom vi tränar ihop och träffas på helger. Det är en person som jag aldrig kommer att släppa taget om. Eftersom vi har träffats så länge är det självklart att vi delar våra liv och utav mina kompisar är hon en av dem som vet mest om mig. En underbar person som dessutom är otroligt snygg och en person som alla borde få ha i sin närhet!
Dag 6 - Detta saknar jag.
Jag saknar att åka upp till min släkt i Norrland. Nu var det 3 år sedan och alldeles för lång tid har gått sedan dess, tycker jag. Det var annat när min farmor och gammelfarmor levde då vi satt i bersån som de så fint kallade det en sommarkväll med grillad mat och syrendoftande blommor. Jag kommer ihåg så väl när jag var runt fyra år och jag sa till min äldre kusin varje gång: när du blir stor ska du och jag gifta oss. HAHA!
Det är fortfarande mysigt att åka upp och bo hos min frisör till faster som är hur skön som helst, 55 bast med hår ner till rumpan och en snus i käften. En riktig norrlänning är hon och så finns det en sommarstuga där uppe som måste vara den finaste i Sverige. Tyvär har jag ingen bild på den, men om vi åker upp i sommar lovar jag att ta en. Vattnet ligger på tomten och så finns det bastu och ja det är min dröm sommarstuga, hehe...
Jag vill tillbaka dit nu för jag saknar myggen, dialekten, gemenskapen och människorna såklart.
Det är fortfarande mysigt att åka upp och bo hos min frisör till faster som är hur skön som helst, 55 bast med hår ner till rumpan och en snus i käften. En riktig norrlänning är hon och så finns det en sommarstuga där uppe som måste vara den finaste i Sverige. Tyvär har jag ingen bild på den, men om vi åker upp i sommar lovar jag att ta en. Vattnet ligger på tomten och så finns det bastu och ja det är min dröm sommarstuga, hehe...
Jag vill tillbaka dit nu för jag saknar myggen, dialekten, gemenskapen och människorna såklart.
Dags att klippa sig?
Just nu är jag lite trött på mitt hår, ni vet när det är ca 10 centimeter slitetoch man känner att man bara vill kapa av det? Långt hår är tanken att jag ska spara ut men jag vill ha det fräscht och lent, ni vet.
Jag måste verkligen klippa mig nu så det är bara att boka klipptid men det är alltid något annat som kommer i vägen. SÅ en liten bit får de nog kapa, hehe. Idag då tror jag att jag ska träffa tjejerna, vi får se hur det blir med den saken. Vi hörs senare!
Dag 3 - Jag skulle inte klara mig utan.
Detta är en svår en och jag vill inte att denna bara ska skyndas iväg med.
Jag skulle säga att jag är en riktig morsgris och är i stort behov utav min mamma, men det är nog alla innerst inne. Fast att jag inte skulle klara mig utan henne, eller något annat är relativt. Jag vet att man måste vänja sig vid situationen och om min mamma inte hade varit tillgänglig hade jag vant mig. Jag har kompisar som klarar sig utan sina mammor så det skulle jag med göra, troligtvis. Så att man inte ska klara sig utan något är för det mesta en vane sak. Jag lovar dig att om någon skulle raka av ditt långa hår skulle du bli ledsen, men du skulle börja anpassa dig och göra det bästa av situationen. MEN något som vi alla behöver för att överleva är vänner. Alla vi människor har olika vänkretsar och en riktig vän (detta kommer jag tillbaka till en annan dag). Alla behöver någon som man kan förlita sig på för att vi klarar oss inte själva. Därför är jag mer en lyckligt lottad som har sååååå många fina vänner, vänner växer inte på träd så jag är mer en tacksam. Dels så har jag mitt tjejgäng, alla fina 23 tjejer i min klass och Emma såklart. Ni är underbara att jag inte kan sätta ord på det. Jag älskar när jag kan prata om sånt med er som inte ens min kära mamma skulle ge mig råd om. ER SKULLE JAG INTE KLARA MIG UTAN!
Moa, Bella och jag
Jag skulle säga att jag är en riktig morsgris och är i stort behov utav min mamma, men det är nog alla innerst inne. Fast att jag inte skulle klara mig utan henne, eller något annat är relativt. Jag vet att man måste vänja sig vid situationen och om min mamma inte hade varit tillgänglig hade jag vant mig. Jag har kompisar som klarar sig utan sina mammor så det skulle jag med göra, troligtvis. Så att man inte ska klara sig utan något är för det mesta en vane sak. Jag lovar dig att om någon skulle raka av ditt långa hår skulle du bli ledsen, men du skulle börja anpassa dig och göra det bästa av situationen. MEN något som vi alla behöver för att överleva är vänner. Alla vi människor har olika vänkretsar och en riktig vän (detta kommer jag tillbaka till en annan dag). Alla behöver någon som man kan förlita sig på för att vi klarar oss inte själva. Därför är jag mer en lyckligt lottad som har sååååå många fina vänner, vänner växer inte på träd så jag är mer en tacksam. Dels så har jag mitt tjejgäng, alla fina 23 tjejer i min klass och Emma såklart. Ni är underbara att jag inte kan sätta ord på det. Jag älskar när jag kan prata om sånt med er som inte ens min kära mamma skulle ge mig råd om. ER SKULLE JAG INTE KLARA MIG UTAN!
Moa, Bella och jag
Dag 2 - Detta stör mig.
Jag stör mig på saker, dagligen och jag påstår att det är ganska ofta.
Busschaufförer brukar vara ett bra exempel, när någon ljuger en rakt upp i ansiktet och ja ni vet.
Det som verkligen stör mig och som jag bryr mig om nästan hela tiden är flottigt hår.
Jag kan inte gå ut om jag inte känner mig fräsch i håret och absolut inte om det är det minsta fett. Det är bland det värsta jag vet och det kan jag gå runt och störa mig på att andra personer har eller om jag tvekar att jag själv inte är särskilt piffad. Det kanske är löjligt egentligen, men jag tror att ni håller med mig!
